Brofundament i fjällmiljö
I samband med planeringen av en gångbro i en fjällnära nationalpark anlitades en teknikkonsult för att genomföra en strukturmekanisk analys av brofundamenten. Projektet krävde särskild hänsyn till det extrema klimatet, med tjäle, snölast och varierande markförhållanden. Finita Elementmetoden (FEM) användes för att simulera hur marktryck och temperaturvariationer påverkade konstruktionen över tid.
Genom simuleringarna kunde man identifiera riskzoner för frostlyftning och sättningar. Designen justerades med isolerande marklager och en optimerad förankring i berggrunden. FEM-analysen visade även att vissa balkdimensioner kunde minskas utan att kompromissa med säkerheten. Resultatet blev en kostnadseffektiv och klimatbeständig brokonstruktion, väl anpassad för fjällmiljön och med minskad miljöpåverkan.
Optimering av maskinstativ i industripress
Ett tillverkningsföretag som producerar hydrauliska pressar ville förbättra konstruktionen av stativet i en ny maskinmodell. Kravet var att minska vikten och därmed materialkostnaden, utan att förlora funktion eller hållfasthet. FEM användes för att analysera hur stativet deformeras under drift, med fokus på böjspänningar och vridstyvhet.
Genom detaljerad simulering identifierades områden där material kunde reduceras och förstärkas strategiskt. Bland annat byttes vissa massiva sektioner ut mot lättare, ribbade konstruktioner. Resultatet blev en viktreduktion på cirka 15 %, minskad tillverkningstid och bibehållen strukturell integritet. Projektet visar tydligt hur FEM kan bidra till både teknisk och ekonomisk optimering i industriprodukter.
Skadeanalys av äldre betongvalv
En kommun noterade sprickbildningar och sättningar i ett äldre betongvalv som utgjorde en viadukt under en väg. För att bedöma säkerheten och planera eventuella åtgärder, anlitades en teknisk utredare som genomförde en FEM-analys av valvets strukturella beteende.
Genom att modellera sprickbildning och belastningsspridning kunde det fastställas att de uppmätta skadorna var begränsade till specifika delar av konstruktionen, främst vid övergången mellan valv och stödmurar. Det innebar att hela bron inte behövde rivas. I stället föreslogs en riktad förstärkning med kolfiberarmering och injekteringsbruk. Detta innebar en avsevärt lägre kostnad och kortare avstängningstid för trafiken, samtidigt som säkerheten återställdes till godtagbar nivå.
